Upp.

När dagen blir grå, när natten blir kallare och när solen inte lyser igenom molnen. Det är då som det känns som jobbigast. När man inte riktigt orkar hänga kvar i den tråd som man än gång byggt upp, det är då som det är enklast att falla.
Minnen kommer tillbaka, minnen som man inte ens visste fanns. Dom kommer tillbaka som en ångvält och det får en att vilja gråta. Dom får en att vilja återvända till det som en gång var, till det som man trodde var bra.
När dagen har gått, ligger jag ofta i min säng och tänker. Vad har hänt i dag? Hur har jag förändrats? Vad kan jag göra för att det ska bli en bättre dag i morgon?
Men vad händer när man inte orkar längre, när man bara känner för att ge upp. Då ger man upp, men sen då´? Vart ska man ta vägen då?
Det finns så mycket som jag skulle vilja säga till dig, vilja visa dig. Men jag vet inte om jag vågar, jag vet inte om du skulle lämna mig då.
Visst är det patetiskt?


You had time