Ensamheten.

Känns som om allt kretsar kring alla par idag. När ska vi som inte har någon att dela det med få en egen dag? Eller vi kanske inte ska firas?Sitter och tänker på hur bitter man kan bli. Så fort.Känner mig som om jag sitter i en bubbla. Min egen bubbla. Jag känner mig ensam inne i bubblan, som om ingen riktigt når fram. Och lika bra är nog kanske det. Jag tror det.
För jag vill nog inte släppa in någon heller.

Det känns som om jag gör massa saker för alla andra, men får knappt hälften tillbaka. Snart orkar jag inte mer, o då ger jag upp. För jag orkar inte hålla på att ge saker och sen pressa fram ett leende som att det inte gör nånting. Mej gör det massor. Men nu kanske det bara är jag som är barnslig. Men jag kan inte riktigt styra över hur jag känner. Och jag vill bara gå i ide, vill inte alls komma ut i morgon och le och vara glad igen. Jag vill inte.Jag har nog för höga förväntningar. Eller så tar folk mej för givet. Kan inte bestämma vilket som är värst.

Vet inte riktigt om jag uppskattade det. Tyvärr.
Jag vet att tanken var god. Men tror inte att jag tyckte om det. Vill inte ha folk som tycker synd om mej. Det är de värsta som finns. Och jag vill inte ha folks medlidande, jag vill inte heller.Och jag tyckte nog inte om de försöket.Jag tror inte du är rätt person.
Nej.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Ge upp, eller förlåta.
Vet inte vilket som är bäst,
men jag tror jag vet vad som är värst.