Paus.

En vän sa till mig att man måste lära sig att hitta pauser. Ensam, eller varför inte med någon. När jag cyklade till skolan i morse så stannade jag fram en röd gubbe, och jag pausade. Jag stod still och tänkte efter. Det är inga långa stunder, men just där och då, kan man hitta det lugn som man behöver. Det inre frid man behöver för att klara av dagen som oftast bara skyndar förbi. Veckorna flyter förbi och det är så lätt att man glömmer bort dessa små stunder. Men kanske är det just dom stunderna som är viktigast. Dom viktigaste sekunder eller minuter som jag kommer ihåg, är just småsaker. En kram, ett kort, ett sms, ett leende eller bara en blick, sånt som gör skillnad. Skillnad som gör dagarna mycket ljusare.

När man som minst anar så dyker det upp någon som verkligen kan göra skillnad i ens liv. Jag har ingen aning om vart du kom i från eller vart du är på väg. Men bara för en liten stund, så är jag glad att du tog en paus i mitt liv och får mig att le igen.

Tänk vad en kram kan betyda. Ett kram som säger att allt kommer att bli bra. En kram och ett leende, det är oftast det som jag behöver. Och du ser, du ser det.
Vi vet.


Every smile you fake