Jag är inte du.

Vad jag än gör verkar vara fel för dej. Hur mycket jag än försöker så verkar det inte vara till någon nytta. Det jag gör är inte tillräckligt bra.
Jag är så trött på att mäta mej efter dina mått.
Jag är inte du, och jag vill inte vara du heller.
Jag vill vara jag. Jag vill duga som jag är.
Varför kan inte jag få känna uppskattning lika mycket som du får?
Just de, jag är inte du.

Det är lite jobbigt nu. Hade önskat att du va hemma.
Det är nu jag behöver dej.
Det är nu jag vill ha dej.
Hade en dröm om dej i natt, tror bara den bevisar hur mycket du betyder för mej.
Miss you.

Får väl gå o städa nu, för det är väl de du vill?
Vet inte alls hur länge jag pallar med detta. Du vet inte vad som hände där borta. Och om du fortsätter så här, så kommer du inte få veta det heller.
Då har jag ingen lust att prata om de, speciellt inte med dej.

Jag är inte du.