Jag som aldrig vet vad jag vill.

Satt och läste igenom mail som jag har fått för ett bra tag sen. Kom på att det finns så många personer som har rört vid mej, och sedan försvunnit. Någon som har sagt något underbart och sen har vi bara tappat kontakten. Någon som fick mej att skratta och sedan flyttade.
Det finns så många personer i sitt liv, det har funnits så många i mitt liv som jag önskar var kvar. Men till slut blir personen nån man bara ringer för att man måste. En annan önskar man kunde höra av sig mer, för att den betyder så mycket för just dej.
Men kanske är allt detta saker som man måste vänja sig vid. Att folk kommer, men också att folk går. Jag önskar att dom jag har haft kunde komma tillbaka, bara för ett ögonblick. Bara för att få samma känsla jag minns att jag hade då.
Det finns så många som betyder allt nu. Men när man läser igenom dessa mängder av mail, så börjar man att undra. Vart tog alla vägen?
Skrämde jag bort dom, eller ville dom inte bara vara kvar längre.
Det är många som kommer in och lämna ett fotsteg i hjärtat, men då får man ta vara på just det fotspåret. Man får hålla kvar vid just den underbara känslan. Man får minnas det med glädje.
Önskar att dom jag håller på att glida ifrån, att vi kan komma tillbaka. Ringde dej för att säga hej, vet hur mycket du har att göra. Men det känndes tyvärr inte riktigt som nån av oss visste vad vi skulle säga.
Det är tråkigt, eftersom det är du som vet. Det är du som förstår. Det är du som har allt som är mitt, och som vet vad du ska säga.
Jag vill ha dej tillbaka.


Solen sken i dag. Stannade upp och tittade på solen, och bara njöt. Jag mår mycket bättre när solen lyser. När allt är ljust. Det blir så mycket bättre då.
Faktiskt.

En bra dag i morgon med. Varför inte glädja alla andra?
Ett ord betyder så mycket. En mening. Men sen kan det bli så fel också.
Som mycket kan. Men att vara positiv är det bästa. Det ska man alltid vara.

Hold on to your dreams