Del 3.

Dag 3

Lördag 6 jan

Dagen började med att klockan ringde 07,30. Vi steg upp och gjorde oss snabbt i ordning för att hinna med att äta frukost innan vi gav oss iväg till barnhemmet. Det barnhem som vi har jobbat för och samlar in kläder och pengar till. Huset som barnhemmet ligger i är en gammal jaktstuga och det såg på håll väldigt hemtrevligt ut.
Vi klev in i hallen och blev bemötta av en kvinna som heter Kajia. Hon var väldigt trevlig och pratar bra engelska, så vi satt en stund och pratade. Sen fick vi en rundtur och det första som slog mig var att det fanns så få rum. På detta barnhem så bor det cirka 40 barn och det finns endast 3 sovsalar. Tjejer och killar sover blandat med varandra. Vi fick vår rundtur och barnens verkade först lite små blyga vilket inte var så konstigt. Åldern på detta barnhem är mellan 7 mån- 10 år. Efter att barnen hade ritat, fick vi teckningarna som dom hade gjort. Så var det dags att gå ut och leka. Jag och Ida klädde glatt på oss och följde med dom ut. Vi fick var sitt barn i handen och dom drog genast i väg oss till en lövhög där vi lekte och rullade ner för. Leken drog vidare och vi hann med att leka i träden och spela boll.
Vi gick tillbaka in och då var det tags för lunch. Soppa och någon vaniljyoghurt stod på menyn denna dag och även jag och Ida fick äta tillsammans med dem. Efter lunch var det dags att sova och så passade vi på att smita upp till dom yngre barnen som vägrade att sova. Där satt jag och Ida i två timmar och lekte med dessa barn. Vi kunde inte förstå varandra men helt plötsligt så började det att snöa, och det var ett språk som vi alla förstod. Vi stod på rad och tittade ut på den vita massan som sakta dalade ner mot marken.
En stund senare så vaknade dom äldre barnen och då var det dags för mellanmål. Sen var det puzzel dags och Ida och jag hjälpte till så gott vi kunde. Kring 4 så var det dags för oss att åka, och varken Ida eller jag så allt för glad ut när vi fick kramar på löpande band. Det var helt underbara barn och jag ville ta med mig alla hem.
Vi åkte tillbaka till prästgården för en snabb middag och sen bar det iväg till ett ålderdomshem. Vi lämnade en hel del lådor där så att människorna som bor i byn kan komma dit istället. Man kan nå fler människor på kortare tid.
Sen åkte vi en bit till ut på landet till några hyreslägenheter för att lämna en mat kartong. Och när vi var i hallen så höll jag på att vända om. Huset såg helt fallfärdigt och färgen höll på att lossna från väggarna. Och min jordkällare är i bättre skick än vad deras lägenheter var. Dom blev överlyckliga över paketet.
Efter dessa resor så var det dags att åka hem för kvällen, och mitt huvud är sprängfyllt med tankar, funderingar och frågor.
Finns det någon lösning på detta problem som Estland lider av?
När jag som mest vill hem, det är då som jag stannar upp och tänker på att detta är någons hem. Det är folk som bor mitt i ingenstans och äger ingenting.

Det är så hemskt att vi lever tvärs över havet från detta land och det fort fortsätta att se ut så här.