Fattas.

Vad händer när man inte hittar sin julstämning? Vart ska man leta då? Tänk när man var kring fem år, hur julen vad det mest fantastiska äventyr och upplevelse. Vart man än vände sig om så var det ljus och glada människor. En speciell känsla som kom smygande under julmånaden och varje dag ville man klä sig i någonting rött. Känslan som kom när man åt sitt julgodis man hade gjort eller när man visade mamma den där julgransprydnaden som man hade gjort på dagis. Inte för att den var speciellt fin, utanför att man hade gjort den själv, till jul. Jag vill ha tillbaka den känslan, jag vill tillbaka till den julstämningen som man hade när man var liten. Ljusen finns kvar, likaså alla människor runt omkring. Men vad är de då som fattas?
Kanske är det lussebullarna.

En dag i dag som inte alla andra. Eller så var de det. Men det finns andra tankar som snurrar runt i mitt huvud nu. Du vill inte ritigt komma där ifrån. Kanske är det en bra sak eller så kommer jag att bli sårad. Som det alltid slutar.

Sitter och försöker skriva ihop mitt filosofi arbete. Vill få in de innan lovet så att jag kan slappna av sen. Planera Estland-resan och allt som det innebär. Mycket att stå i och mycket att göra. Men det kommer att bli så underbart roligt. Kan nog inte förstå att vi ska få chansen att göra en sådan grej som vi faktiskt ska göra. Om vi kan förändra något hos någon person vi åker till, så blir allt jobb värt det. Verkligen.


Try and fix me