Sista delen.
Dag 6
Tisdag 9 jan 2007
Vi vakande på båten efter en orolig natt med massa vågor och med lite sömn i kroppen så tog jag en dusch för att piggna till. Vi gick upp för att äta en sista frukost tillsammans allihopa och det var mysigt att sitta och titta ut över stockholmskärgård.
Sen gick vi tillbaka till hytten för att packa klart våra väskor och säga hej då. Det blev ett känslomässigt adjö och sen var det dags för mig och Ida att gå av båten för att hitta vår buss som skulle ta oss in till Cityterminalen. Vi hittade bussen och det kändes skönt att vara tillbaka i Sverige igen. Vår buss från Stockholm fick 12,45 och vi var hemma i Örebro cirka 14,30. Eftermiddagen gick åt till att packa upp, fundera och prata med mamma för att kunna smälta det som man har varit med om.
Jag tycker fortfarande att allt känns jättekonstigt för att tiden går så snabbt. I går vakande man upp i Viljandi, i morse på en båt och i morgon så ska man gå till skolan. Det känns konstigt och jag vet inte riktigt när man ska ha tid att andas. Det som dock känns bra att vi har varit med om en upplevelse som jag kommer att ta med mig hela livet. Det har var mycket givande och man har fått massa nya tankar och perspektiv på saker och ting.
Jag kommer verkligen vilja följa upp detta arbete som vi har gjort och åka tillbaka. Jag vill på något vis visa att vi inte glömmer bort dom. Visa att vi faktiskt bryr oss.
Vill försöka göra ännu mer för dom, men man kan ju inte göra allt ensam. Men något ska vi göra för att följa upp arbetet.
Har också hunnit med att få in bilderna i datorn, och det är många fina bilder som man kan titta på om och om igen.
Tisdag 9 jan 2007
Vi vakande på båten efter en orolig natt med massa vågor och med lite sömn i kroppen så tog jag en dusch för att piggna till. Vi gick upp för att äta en sista frukost tillsammans allihopa och det var mysigt att sitta och titta ut över stockholmskärgård.
Sen gick vi tillbaka till hytten för att packa klart våra väskor och säga hej då. Det blev ett känslomässigt adjö och sen var det dags för mig och Ida att gå av båten för att hitta vår buss som skulle ta oss in till Cityterminalen. Vi hittade bussen och det kändes skönt att vara tillbaka i Sverige igen. Vår buss från Stockholm fick 12,45 och vi var hemma i Örebro cirka 14,30. Eftermiddagen gick åt till att packa upp, fundera och prata med mamma för att kunna smälta det som man har varit med om.
Jag tycker fortfarande att allt känns jättekonstigt för att tiden går så snabbt. I går vakande man upp i Viljandi, i morse på en båt och i morgon så ska man gå till skolan. Det känns konstigt och jag vet inte riktigt när man ska ha tid att andas. Det som dock känns bra att vi har varit med om en upplevelse som jag kommer att ta med mig hela livet. Det har var mycket givande och man har fått massa nya tankar och perspektiv på saker och ting.
Jag kommer verkligen vilja följa upp detta arbete som vi har gjort och åka tillbaka. Jag vill på något vis visa att vi inte glömmer bort dom. Visa att vi faktiskt bryr oss.
Vill försöka göra ännu mer för dom, men man kan ju inte göra allt ensam. Men något ska vi göra för att följa upp arbetet.
Har också hunnit med att få in bilderna i datorn, och det är många fina bilder som man kan titta på om och om igen.
Längtan till dig.
posted by Caroline @ 21:14
1 Comments
1 Comments:
Det är inte lätt att först allt som du upplevt men visst har det framgått att det behövs stor hjälp därborta. Mycket orättvisor finns i världen medan vi här i västvärlden spenderar väldigt mycket onödiga pengar till höger och vänster. Trots allt har det varit intressant att läsa vad du varit med om. Riktigt roligt att du fått komma över och hjälpa folk på det här sättet. Vi hörs snart! Kramar
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home