Försöka.

Känslorna som bildas när du säger sådär går inte alls att beskriva. Det är som om jag är tillbaka i Adolfsberg och vi skulle bestämma vem man ville leka med. Rädslan att bli bortglömd är lika stark som då, och den går inte att komma ifrån. Försöka synas mest, höras mest och vara den som är trevligast. Just för att ingen ska kunna blunda för en, inte glömma bort eller ifrågasätta vem jag är. Men helt plötsligt så är man tillbaka till barndomen som jag helst av allt vill glömma. Men du ser de inte. Du väljer att blunda och se dina egna problem istället för att se dina ord som sårar.

Men då gäller de att ta tillvara på de vänner som faktiskt bryr sig, och som faktiskt visar de. Vilket jag uppskattar, verkligen.

Nu blir de Göteborg och en hel helg där. Ska bli roligt men intensivt som de brukar vara. Men de finns många trevliga inslag som säkert kommer att göra helgen mycket roligare. Hoppas bara de inte blir någon padda av de hela…

Kommer du ihåg orden jag sa.