Livet.

Finns inte längre så mycket att berätta. Håret hat blivit ytterliggare en nyans ljusare, bilder kommer sen. Men annars så händer de inte allt för mycket just nu. Far och flänger som aldrig förr, men de kan inte klassas som en nyhet.

Men kanske är de just detta som är livet. Om de vore troligt jämt så kunde man ju aldrig veta vad roligt var. För just nu är de lite mycket som händer och sker. Lite för mycket för att jag ens ska kunna orka ta tag i de.

Men de är ok, för jag gråter inför dem som jag vet stannar kvar. Och då känns de hela lite lättare. En tur med hunden gjorde de ännu lite bättre.


En bättre pappa än vad tror.