Veta.

Känslan av att inte riktigt veta är de mest hemska. Att inte riktigt veta vilka som står mig nära och vilka som går att lita på. Att höra dig dessa små ord som betydde mest av allt, så kan jag inte hjälpa att fundera på om du verkligen menar dem. Vi ska ses igen nästa vecka, efter år fyllda av ångest och rädsla. Och allt jag kan hoppas på är att du inte sviker mig igen. Då skulle min värld bli totalt förstörd.

Trodde mer om dig, lova inte att komma. Och sen inte dyka upp. Det gör ont.

Trots denna nattsvarta början så finns de även en hel del glädje i mitt liv just nu. Bara den saken att jag har fått jobb, det är underbart! Helgen på båten och IA-möten var också helt otroliga. Vid båtar och vatten trivs jag allra bäst, de är som ett helt annat lugn infinner sig.

Man har även vuxit som person, jag börjar så smått inse vem jag är och varför. Känns ganska så bra.

Och ett möte i parken, kunde inte ha slutat bättre.

Sakta vi gå igenom stan.