Längtan.

Längtan efter att gifta sig, skaffa barn och bilda en familj växer sig allt starkare. Att få känna sig som en del av någonting större. Att få ha ett hus att sköta om och barn att älska. Människor säger att min tid kommer, att jag inte ska stressa över dessa beslut utan passa på att vara ung. Men de är inte riktigt min grej, jag vill ha de stabila, de trygga och de vanliga Svensson livet som många hatar. Just de vill jag ha. De betyder inte att livet är tråkigt, tvärtom, det verkar underbart. Att få vara den höns- och bullmamma som jag vet att jag kommer att bli. Visst passar jag på att vara ung, jag lever livet till max och gör precis som jag vill. Men visst är de inte alltid så lätt som de faktiskt låter. Många gånger gör vi verkligen inte som vi vill utan många företeelser gör vi för att vi måste. Inför denna sommar står jag på kanten och väger åt vilket håll mitt nästa steg ska gå åt. Men jag vet inte riktigt än, är detta frihet?

Ett tröstande vykort från mamma när allting inte är på topp. Att få ett intyg om hur bra jag faktiskt är. Det får en att le när man öppnar posten som trillar in. Helt oväntat, helt underbart.

Min familj är stor. Men jag älskar varenda en av dem. Önskar bara att jag hade lite mer tid att ge till alla mina syskon. Känns som om jag behöver prioritera er. Kanske de blir mitt sommarprojekt.




Tänk än då, vad länge sen.