Choklad.

Jag hittar ingen inspiration. Jag letar och letar men hittar den inte. Jag vill kunna känna att allt flyter på som på räls. Men just nu känns det som om mitt tåg står still. Som om livet står någonstans ute på landsbygden. Som om jag sitter still mellan två stationer och tittar på utsikten. Men jag vill komma vidare, jag vill komma i mål och kunna säga att jag är nöjd. Det är så lätt att blir fel också. Som när det blir för mycket. Då istället störtar tåget på, passar alla stationer på vägen och ingen hinner komma på eller av. Vad gör man då?

Istället för choklad så äter jag banan. Det är inte alls samma sak. Det smakar inte alls likadant.

Det finns alltid någon som fångar upp mig. Du säger alltid rätt saker. Även om jag inte har känt dig så länge, så gör du en större och större skillnad i mitt liv. Och jag uppskattar det. Så mycket.

Mitt ängel sitter alltid på min axel. Du som alltid finns. Du som alltid bryr dig. Och du, som alltid är underbar!


Det blir aldrig som man tänkt sig.