Snö.
Tänk vad snö kan göra. Det kan lysa upp hela ens vardag och få en att se ljusare på saker och ting. Snön får mig att må bättre, den tindrar så underbart på marken och man kan inte låta bli att le när det knastrar som mest under fötterna.
En vinterpromenad genom den snötäckta staden och ett samtal med dig gjorde allting lite lättare. Alla tankar som rusar omkring, och som jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Men nu känns det lite bättre och det gäller att ta ett steg i taget. En dag i taget och ett problem i taget. Det löser sig nog då.
24 timmar. Knappt. Och det verkade vara allt som behövdes. Men tänk vilka känslor som kan dyka upp när det är som minst lägligt. Livet snurrar och jag vet inte om jag vill gå av denna eviga karusell som livet verkar vara, eller om jag ska hålla i mig hårdare och hoppas på det bästa.
Men ibland så sker det saker som man inte kan styra över, och då blir det så här.
En dag full av överraskningar och människor som man inte riktigt hade väntat sig. Men det blev en bra dag till slut, och även ett bra beslut. Känns skönt att komma bort en stund, som om jag kan behöva det. Men jag kommer tillbaka, och hoppas att det ska bli som vi alla önskar då. Kanske även bättre.
Behöver packa nu också. Men andan faller inte på, och då är det så svårt att göra någonting. Men när den faller så ska jag ta tag i det. Men låt mig vila en liten stund till.
Bara du som ser på.
1 Comments:
Ramla inte i en snöhög bara :P
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home