Beslut.

Ännu en helg är förbi. Och den har varit lika spännande och det har hänt lika mycket som alltid. Men det är då som man uppskattar att komma hem, komma hem och kunna sitta i sin säng och bara andas en stund. Kunna slappna för två sekunder och bara få vila ögonen och öronen. Bli lite ompysslad och få krama om sin bror. Det är ljuspunkter i mitt liv.
Det är nu man lär sig att hitta dom små sakerna som betyder någonting, när man far och flänger så finns det dom där sakerna som får en att le. Det gäller att fånga upp dom, spara dom och minnas dom när livet inte är så lätt. Det gäller bara veta hur man gör det.

Nu ligger en ny vecka framför mig. Och massa nya beslut som man måste ta och fatta. Men tänk om man inte orkar, eller rent av inte vill?
Massa saker som jag inte vill och massa saker som jag vill. Men det gäller igen att ta en sak i taget och bara andas ut och gå lugnt fram.

Älskling. Tänk att just det ordet kan få ens värld att stanna till. Det är så starka ord att man inte riktigt vet vart man ska lägga dom någonstans. Som om ordet behöver att fack att läggas i, där bara speciella personer får ligga. Eller vara. Men ordet har sådan stor betydelse och jag är så rädd för att det ska bli fel. Men allt jag kan göra är att vara mig själv. och det är jag.

Hoppas du får en rolig läsning nu, och du får berätta hur långt du kommer sen.
Men jag väntar.

Waiting for your call.