Stig.

En ganska så lugn dag är till ända och det har inte blivit så mycket gjort. Men det har varit ganska så skönt att landat hemma igen och bara tagit det lite lugnt. Har hunnit med att skicka iväg några mail och bakat lite. Men det är allt.

Ibland så kan man känna sig så vilsen. Man hittar inte rätt väg att gå trots att man letar febrilt efter stigen som leder rätt i livet. Men någonting inom mig säger att jag kanske har hittat rätt nu. Att jag vet vad jag vill med mitt liv och att det nu finns en mening med att fortsätta denna färd som livet innebär. Att kunna landa i en trygg famn är nödvändigt för mig och jag vill så gärna komma dit. Kunna känna att allt känns rätt och att jag kan slappna av.

Du som ringde för att få ett kort samtal med mig. Men det lyckades inte riktigt va? Jag tror vi båda har gått vidare nu, och du har lämnat mitt liv. Och om jag ska vara ärlig så känns det ganska så skönt. Du spelar inte längre en avgörande roll i mitt liv och jag kan nu äntligen göra som jag vill och inte som du begär. Det sista av dig finns i en låda. Bara att komma och hämta.

Dina ord ringer fortfarande i mina öron. Kan inte förstå att jag har haft sån tur. Men det känns härligt. Underbart, och alldeles fantastiskt.




Det vackraste jag vet.