Vatten.

I dag så skänker vi de som inte är så lyckligt lottade en tanke. Kom hem och fick en pratstund med mamma. En hemsk sak som händer i hennes i liv, och henne närmaste bekanta. Att inte ha makten att göra någonting, se hur livet försvinner som vatten genom sina fingrar. Det kan inte vara lätt att tappa det fotfästet som man ändå har i sin familj. De får en att värdesätta sitt eget liv, sin egen familj och sina närmaste vänner. Men vi alla borde vara bättre på att tag i saker och ting, värna om varandra och ta vara alla dessa små stunder. För man vet aldrig när de kan ta slut.

Det är så mycket som händer i och sker i mitt liv just nu. Och snart är de dags för ett väldigt stort val. Men vad man borde göra, och vad man ska göra är två helt olika saker. Vilken röst väger då tyngst?

Frågor som jag inte riktigt har svar på, men som jag gärna skulle vilja svara på dyker upp. Från alla möjliga håll, som om alla har pratat ihop sig för att reta mig till max över min beslutsångest. Men, jag ser de som en prövning. Kanske har jag nytta av de, kanske.





Det blir alltid värre framåt natten.