Ingenting.

Tänk att jag får vara din vän. Och tänk att vi är vänner en. Jag minns en kväll då vi delade drömmar, och en dröm hade vi gemensamt. Att springa på en åker eller ett fält. Så då gjorde vi det.

Inte nu igen. Ligger hemma i feber, för tredje gången denna vinter och höst. Jag orkar inte vara sjuk och det tar så hemskt mycket på mina krafter. Men denna vecka ska jag gå till skolan och klara sista slutspurten.
Så de så.

En väldigt lugn och skön dag hemma och jag har inte alls fått så mycket gjort. Hade kunnat skriva några till mail, men det orkade jag inte heller. Har legat i sängen hela dagen. Men det måste man få göra ibland också. Och den dagen var i dag. Det var ju i alla fall jättekallt ute. Men det är bra, kanske vintern kommer på riktigt nu.
Låt oss hoppas.

Önskar att vi kunde prata mer med varandra. Men det hinns inte riktigt med, och jag är uppriktigt ledsen över det. Men du bor för långt bort, alldeles för långt bort. Men vem vet vad som kommer att hända nästa höst. Vem vet vart jag kommer att hamna då. Kanske blir det annorlunda då. Men det är bara 6 månader tills vi tar studenten. Jag blir lika häpen varje gång som den tanken rusar förbi i mitt huvud. Sex månader. Det är ingenting. Ingenting.


Each time I look in you eyes…