Julstämning.

Idag fick man tillbaka lite av den julstämning som man har saknat. Att få höra dig sjunga får mig alltid att le. Och jag blir så stolt över att få krama om dig och säga hur underbar du är. Du kan även se in i mina ögon och avgöra hur jag mår.


Vädret börjar bli kallare nu, och så även ditt humör. Du är kall mot mig och jag vet inte hur jag ska bete mig mot dig. Vad jag sa säga eller inte säga. Det är nog det svåraste. Men idag fick jag höra att jag nog inte ska säga vad jag tycker. Det kan så lätt bli fel då. Men alla dessa känslor som springer omkring, vart ska jag då få utlopp för dom?

Dina sms betyder nog mer än vad du tror. Men att ställa blidliga frågor, det funkar nog inte. Och jag är nog inte så säker på att du skrev det själv. Vilket gör mig nog ännu ledsnare.

Lite kort tid får vi med varann. Och det gör också lite ont. Men vi får den nog. Inom sin tid.

Kan inte förstå att mitt i allt i hopa så ringer dom och berätta för oss att vi ska till Estland. Den 4 januari. Det är om 3 veckor och detta ger oss massa att planera. Och skriva. Vet inte hur vi ska hinna med allt detta på samma gång som allt de andra. Men vi åker, vi åker ner för att göra en skillnad. För att kunna se glädjen i barnens ögon och vara med och leka. Det ska bli hur underbart som helst. Och jag är tacksam över att du ska med.

Kan inte förstår hur vi orkar med allt detta, trots det, så klarar vi oss igenom det. Med varandra som stöd så håller vi i oss hårt och ber en stilla bön om att allt ska bli bra. Är glad över att jag fick en liten stund med dig. De gör min dag.


Never let go.