Bryssel.

Tänk att alla dessa tankar någon gång ska ner på papper. Många känslor som rusar runt i kroppen just nu. Och jag vet inte riktigt vilken som jag ska lita på eller vilken som jag ska följa. Men jag hoppas de visar sig, det vore så skönt att veta.

Denna Bryssel resa kommer allt närmare och närmare. Och jag börjar bli mer och mer ängslig över hur detta ska gå. Men det gäller att ta vara på den chans jag får nu och göra det bästa av det. Och som sagt, jag har alltid två änglar som sitter på mina axlar.

När man ligger hemma i sängen och är sjuk så får man väldigt mycket tid över. Man får tid som man inte trodde fanns, och ändå sluta dagen med att man inte har fått gjort någonting alls. Jag borde ha hunnit med massa saker som ligger och väntar på mig, men nej, det har knappts hunnits med att öppna kalendern.

Intressant föreläsning igår måste jag säga. Och de kanske är årets fråga, vem bryr sig?


It all seems so wonderful.