Varför?

Varför kan allt gå från att vara helt perfekt till att bli helt fel? Man upptäcker till slut att man kanske hade rätt från början, men sen efter en stund så inser man hur fel man hade. Man springer in i saker som man inte riktigt vet vad de är för något. Och man kommer ut, helt fel. Varför kunde de inte bara bli rätt från början?
Jag skulle önska att du såg ig som jag är, och inte för den som jag skulle kunna vara. Visst skulle jag kunna vara någon annan än vad jag är. Kanske är de dags att jag blis så också, men jag vill inte höra de från dej.
Du är inte rätt person, och jag är verkligen inte rätt person för att förstå. Nej.

Jag trodde att du vara mera mogen än så. Om inte du kan släppa de, så är du knäpp.. o det är inte mitt problem. Visste inte man kunde bete sig så. Faktiskt.

Jag blir fortfarande förvånad när jag inser hur lite det behövas för att någon ska kunna ändra mitt liv. Är jag för lättpåverkad? Låter jag folk komma in och trampa i mitt liv utan att dom behöver det? Der behöver inte alls mycket för att jag ska byta humör för att någon slänger ur sig en kommentar. Ska det vara så? Nej, jag tror faktiskt inte det. Jag vill inte, och jag orkar inte.



Om livet ger dej en citron...

Man vet aldrig.

Kanske när man minst anar det så dyker det upp någon som kan förändra hela ens liv. På bara ett par sekunder. Kanske dyker det upp någon som vet precis vad just du behöver. och när du behöver det och varför. Kanske dyker det upp när du behöver det mest, eller så dyker det upp någon när du behöver det som minst.
Man kan aldrig veta.

Jag väntar fortfarande på att någon ska veta precis vad det är som jag behöver. Någon som ska veta precis när jag behöver det och varför. Kommer denna någon att komma till mig, eller ska vi alla vandra runt i mörkret, letandes efter en annan hand att grepa. Att hålla fast vid och klamra sig vid när allt annat är fel. Men då finns det en annan fråga, kommer det någon gång bli rätt? Finns det någo för alla? Ska man då räkna med slupen och hoppas på det bästa. Ska man bara luta sig tillbaka och låta livet leda en in på rätt väg, eller ska man styra själv?
Igen, med alla dessa frågor. Men ack så få svar.
När kommer svaren?

Jag vet nog inte riktigt vad jag vill, eller hur jag vill ha det. Hur ska jag då förvänta mig att alla andra vet. Det går ju inte alls.
Förväntar jag mig för mycket?

Du vill inte veta,
Nej, inte se
Men jag leta,
Ja, jag gjorde faktiskt de.

När jag föll.

Så tror inte jag att du orkar fånga mig. Jag tror inte du är stark nog att kunna lyfta upp mig när jag behöver det. Kommer jag någongång att hitta den som orkar fånga mig när jag faller?
Känner på mig att någonting inte riktigt är som det ska vara. Att det är någonting på gång, det känns så i magen. Kan inte riktigt förklara, men någonting är det.

Ibland så kan man känna sig ensamast i hela världen, man kan känna att man inte duger till och att man inte räcker till. Jag tror den känslan springer omkring i min kropp. Jag vet inte vart jag ska eller vart jag har varit. Om jag kommer eller går. Om jag är glad eller arg. Om jag ska skratta eller gråta. Vet inte om jag ska hit eller dit.
Det finns så mycket som lockar och som drar. Men räcker det? Nej, jag tror inte att de gör de för mig. Jag vill ha något mera. Men vad kan det vara?

Man önskar att man hade svar på alla frågor. Men vart kan man då få dom? Finns det ingen bok där man kan kolla i slutet efter svar. Och om det inte finns varför är de ingen som uppfinner den.


Inte känner du smärta
Av det jag gav, har du ingenting kvar

Dream.

Wow. Mycket har hänt. Lång helg, och kan inte riktigt fatta att jag äntligen är hemma. Och att jag sitter här.
Ibland får jag för mej att jag är en bortskämd snorunge. Men det kan jag ta. För nu är jag hemma. Som sagt, lång helg. Men den har också varit full med skratt, och mycket lärdom tror jag att vi alla har fått. Viket känns jätte bra!!

En skolvecka framför oss nu. Det är som sagt bara att kämpa på, och orka i alla lägen. Även fast ingen annan gör det. Som tur är finns ni att stötta när de är som svårast och man inte riktigt ser ljuset i tunneln.
Vi börjar dagen med ett leende, så ordnar sig allt!!

När vi satt i bilen hem från Arboga, så blunade jag, kännde solen i ögonen och du som sjöng en riktig vårsång för mej. Just DÅ så känndes det som om tiden kunde få stå still. DÅ var allt perfekt och jag kunde slappna av för första gången på hela helgen.
Helt underbart!

I had a feeling that I could be someone
Yes, a feeling that I was someone

Didn't we almost have it all.

Det känns underbart att våren är här. För nu är den verkligen och äntligen här!! Solen skiner, man kan sätta på sig sina vårkläder och sitta ute och äta glass! Det som jag och anna gjorde i dag. Fick en underbar eftermiddag trots alla mina tusen andra saker att göra. Men de var nos som sagt bra att få prata ut innan jag åker igen i morgon.
Solen skiner, och himlen är blå och jag blir inte kvitt mitt leende på mina läppar!
Hade en underbar helg, underbara människor och underbart väder! Kan de bli bättre än så?

Jag tänker inte sluta le på hela helgen! Det kommer att bli super bra i Arboga och vi kommer vara superpepp!! Allt kommer att flyta på bra! Kan vi inte säga så i alla fall?

Kan det inte bara sluta ringa?

NU packa, och sen läxor.

Moved by you
Ohh yes babe, I was moved by you

Days like this.

Det finns så många olika dagar. Många dåliga dagar men sedan väldigt många väldigt bra! Och visst är det som håller oss på rätt spår i livet? Alla dom bra dagarna som man upplever, det är dom som man ska tänka tillbaka på när allt är som jobbigast. Det är dom som man ska minnas när det är som värst. Dom små stunderna är som sagt dom som betyder mest.

Solen sken i dag, bara en sån sak. Att det var jobbigt att gå hem från bussen när man slutat jobbet. Var glad att man har ett jobb, var glad att man har ett hem att gå till och var speciellt glad över att du faktiskt kan gå!
Det finns alltid småsaker som fastnar när man hör folk prata, eller när man själv pratar med någon. Men sendan finns det även saker som kan betyda som mycket mer. Jag fick en blick i dag. En enda blick, den sa mer än vad jag trodde en blick kunde säga. Så jag tänker inte ens försöka förklara. Men du vet.
DU vet.

Det finns mycket folk som man inte riktigt kan räkna med, och sen helt plötsligt så tycker dom upp. Bara så där. Lite udda. Ville bara få med det.

Annars? Jo tack. Kan nog inte bli bättre. Jag tror inte det.

Solen skiner, himlen är blå
Ohh vad skönt det är att leva då!

Saknar dej bannanna.

Walk of life.

Är de det vi håller på med? Vi går och går men kommer vi någonsin att komma fram? Kommer vi komma dit vi önskar en dag, eller kommer livet bestå av en enda lång vandring?
Men när man tänker på det på andra hållet, är de inte det livet handlar om? Ska inte livet vara svårt, så att man lär sig att uppskatta allt som inte är det?
Sitter nu och njuter av dom sista solstrålarna, det kanske det livet är till för. Att ta vara på ddom små sakerna som ingen märker, utom du. Det är bara du som vet vad som gör dig lycklig, det är bra du som vet hur du mår.
Jag tror på småsakerna, jag tror att det är dom som får oss att orkar när det är svårt. Små minnen, sms, mail, ett leende eller ett telefonsamtal. Jag tror att det är sån småsaker som gör som stora skillnaderna.

Det är skönt att du är hemma igen, så att allt blir som vanligt igen. Det är mycket bättre då. Faktiskt.

Äntligen kan man börja att hoppas på våren igen. Nu börjar den att ta fart, man kan sätta på sig sin vårjacka. Även om det är lite kallt, man kan börja drömma om att ta på sig kjolen och ett par sandaler. Eftersom vi vet hur viktigt det är att drömma. Sånt som man aldrig sluta med. Jag tror att livet är bra nu. Visst problem finnns, men kommer dom inte alltid att göra det? Är det inte lättast att bara accpetera och sen gå vidare. Är det inte enklare så?
Man ser solen och man ler, det är småsakerna som gör det!


He do the walk, he do the walk of life
Here comes johnny and he’ll tell you the story
Hand me down mu walkin’ shoes
Here come johnny with the power and the glory