En fundering.

Klarade av denna helg också. Klarade av nåt jag aldrig trodde att jag skulle klara. Kanske inte är så stort för alla er, men för mej?
Är det allt.
Det är det. Allt.

Veckan har gått fort, kanske för fort. Har inte rikigt hunnit med allt som jag ville göra, men samtidgt så är ju ledigheten till för att ta de lungt.
Har på nåt sätt varit en ganska så jobbigt vecka, rent mentalt. Mycket bråk hemma, men också mycket på andra ställen.
Men de kanske är så de ska vara. Livet kanske ska vara en gåta, och man ska lista ut de rätta svaret på vägen.
Det kanske är så.

Lite rädd för att ta mej tillbaka till vardagen igen, vet inte riktigt om jag vågar. Men sen vet jag ju att du finns där. Och gör skillnad.
Varje dag

Det ska bli en mys dag på onsdag. Hoppas allt går vägen bara. Den brukar inte riktigt vilja de när de gäller, men på onsdag. Du + Jag.

Stanna hos mej
Du är allt jag har kvar

Jag är inte du.

Vad jag än gör verkar vara fel för dej. Hur mycket jag än försöker så verkar det inte vara till någon nytta. Det jag gör är inte tillräckligt bra.
Jag är så trött på att mäta mej efter dina mått.
Jag är inte du, och jag vill inte vara du heller.
Jag vill vara jag. Jag vill duga som jag är.
Varför kan inte jag få känna uppskattning lika mycket som du får?
Just de, jag är inte du.

Det är lite jobbigt nu. Hade önskat att du va hemma.
Det är nu jag behöver dej.
Det är nu jag vill ha dej.
Hade en dröm om dej i natt, tror bara den bevisar hur mycket du betyder för mej.
Miss you.

Får väl gå o städa nu, för det är väl de du vill?
Vet inte alls hur länge jag pallar med detta. Du vet inte vad som hände där borta. Och om du fortsätter så här, så kommer du inte få veta det heller.
Då har jag ingen lust att prata om de, speciellt inte med dej.

Jag är inte du.

Every Little Thing

Visst är det så som vi säger?
Visst kommer allt att bli bra?
Visst kommer det komma en tid då allt går min väg också?
Jag hoppas det.

Mycket som händer på sista tiden. Men är de inte alltid så.
Mycket roliga minnen men också såna som man vill glömma.
Det finns så mycket.
Det finns även så mycket som du och jag delar. Men sen blir jag så avundsjuk. Men sen kommer jag på mej själv med att det är barnsligt.
Men jag kan inte hjälpa det. Men som sagt, det kanske bara visar hur mycket du faktiskt betyder. Men vi lever så olika.
Vi har varit med om så olika saker. Vi har ju faktiskt det.
Man vet aldrig om man ska skratta eller gråta.
Så de så.

Mysig tjejkväll hemma hos mej.
Mycket mys att nästan alla kom.
Mycket mysigt.

Får sååå dåligt samvete att jag inte åker ner till mormor o morfar. Borde nästan göra det. Jag saknar er så himla mycket. Men om jag skulle åka så skulle jag nog inte vara där helhjärtat.. Utan bara sitta och tänka på vad jag borde gjort om jag va hemma.
Men så fort som de går.
Då kommer jag.
Bara vet att jag älskar er. Och tänker på er.

Kan ni inte bara sluta?
Båda två.
Jag orkar inte.
Har inte tid.
Och nej, jag vill INTE gifta mej. Inte än.
Och inte med dej.

Every little thing is gonna be alright
Every thing is gonna be alright

Är inte sanningen vacker?

Vet inte riktigt hur denna dag blev heller. Den började inte så värst bra. För lite sömn och för mycket att göra. Och som alltid för mycket som vill komma ut, men som kanske inte riktigt ska det. Mycket som jag vill få sagt, men jag kanske inte är rätt person på rätt plats. Och det kanske inte är jag som ska ta på mej det.

Dagen slutade i alla fall underbart. Och det är det som räknas. Kan lägga mej med ett leende på läpparna och vakna upp till en ny dag.
Hoppas morgondagen blir underbar.

Men samtidigt vet jag inte om jag orkar allt som händer. Jag tycker att de är nog nu. Jag tycker de räcker. Kan inte jag få ha en vecka då allting blir som jag vill?
Tror jag sätter på en mask, då jag skrattar åt allting. Får allting att låta roligt. Det kanske är så jag hanterar smärta. Vill skratta åt de. För då är inte inte riktigt verkligt. Och då vet inte riktigt hur man mår. Och de kan kännas ganska så skönt.
Då är man ensam med sin smärta. Och jag lever kvar i min bubbla.

Men tack för denna eftermiddag. Behövde det.
Massa, hela tiden.
Massa betyder du också.
Aldrig mer som det var i går.
Lova..?

Ni rev och slet i mina strängar.

Låt oss gå.

Ganska lugn och skön dag i dag. Fick inte mycket gjort, men det va ganska skönt att bara få driva omkring.
Vet inte riktigt vad som hände, men dagen blev inte den allra bästa i alla fall.
Och de kan nog bero på ganska mycket.
Tror ingen av oss är på speciellt bra hunör. Och de smittar av sig på oss alla. Jag vet att jag inte är den som sprider glädje dessa dagar.
Men jag orkar inte. Har fullt upp med mina egna problem. Usch vad själviskt det låter.
Kanske ska sluta me det också.

Rädda Barnen möte ikväll, har ingen som helst lust att åka på det. Vill bara sitta hemma. Skulle behöva plugga. För det har jag inte gjort tillräckligt.

Det känns konstigt. Inte alls som det brukar.
Tog jag det för hårt.?
Men jag vet inte.
Vet inte om jag vill veta heller.

Mycket nu.


Sätt dej här, jag är din.

Ensamheten.

Känns som om allt kretsar kring alla par idag. När ska vi som inte har någon att dela det med få en egen dag? Eller vi kanske inte ska firas?Sitter och tänker på hur bitter man kan bli. Så fort.Känner mig som om jag sitter i en bubbla. Min egen bubbla. Jag känner mig ensam inne i bubblan, som om ingen riktigt når fram. Och lika bra är nog kanske det. Jag tror det.
För jag vill nog inte släppa in någon heller.

Det känns som om jag gör massa saker för alla andra, men får knappt hälften tillbaka. Snart orkar jag inte mer, o då ger jag upp. För jag orkar inte hålla på att ge saker och sen pressa fram ett leende som att det inte gör nånting. Mej gör det massor. Men nu kanske det bara är jag som är barnslig. Men jag kan inte riktigt styra över hur jag känner. Och jag vill bara gå i ide, vill inte alls komma ut i morgon och le och vara glad igen. Jag vill inte.Jag har nog för höga förväntningar. Eller så tar folk mej för givet. Kan inte bestämma vilket som är värst.

Vet inte riktigt om jag uppskattade det. Tyvärr.
Jag vet att tanken var god. Men tror inte att jag tyckte om det. Vill inte ha folk som tycker synd om mej. Det är de värsta som finns. Och jag vill inte ha folks medlidande, jag vill inte heller.Och jag tyckte nog inte om de försöket.Jag tror inte du är rätt person.
Nej.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Ge upp, eller förlåta.
Vet inte vilket som är bäst,
men jag tror jag vet vad som är värst.

Benen i kors.

En vecka har gått sen jag skrev sist. Mycket har hänt, många känslor har jag kännt under veckan som varit.
Den började med en underbar fika med Lotta som jag tror vi båda två behövde. Vi fick prata ut ordentligt och det tror jag kändes skönt för oss båda. Har tur som har henne.

Annars har veckan gått himla fort eftersom de redan är måndag igen. Helgen var underbar. En vän som fyllde 18. En frukost som var underbar. Och bara en tanke kan göra sån skillnad.

I dag, det är alltid roligare att prata om dagen som varit. Har varit en himla lång dag om inte annat. Gick upp tidigt och sen var de bara att skutta iväg till skolan igen. Började med en lång sam lektion som kanske inte gick så himla bra. Men de går alltid att göra de bästa av det.
Sen vidare till naturkunskapen, vilket vi inte hade någon. Så de blev ju inte så himla mycket gjort där. Mera ös i morgon.
Sen många andra lektioner som inte är värda att ens nämna.
Det roliga med denna dag var att jag träffade dej på bussen lite snabbt. Fick tag i deh och vi fick några 20 minuter, mycket roliga.
Sen fick du och jag cirka 40 minuter, du o jag o hon i skoaffären.
Massa betyder du.

Känner inte så mycket för att gå i skolan. Känner inte riktigt att det är de som jag ska göra i morgon. Menjag kommer ju vara där i alla fall.

Är nu hel trött på alla PUKE-par som driver omkring. Har dom inte nåt bättre för dig? Nåt bättre än att stå i alla hörn på skolan och göra livet surt för andra?
Men, vi får väl låta dom hållas.
Vi får inte bli bittra i förtid. NEJ.

Så mycket känslor som skulle vilja komma ut. Som skulle vilja visa sig. Men, jag tror att do som känner mej vet. Dom vet.
Eftersom VI VET!


Jag vill inte förklara mig
Vill inte stå upp för mina ideal
Inte heller försvara mig
Vill varken vara svår eller hal
Så vad vill jag då, det är enkelt att förstå
Jag vill bara sitta här med benen i kors

Låt allt bli som förr.

Har haft en inte helt bra dag idag. Nej, inget har gått som jag vill och det är säket med flit. Usch, men det ska bli bättre i morgon. Det är bara att ta nya tag och på de igen.
Men ingen alls bra dag i dag. Nej.

Trillade omkull när jag skulle cyckla hem. Okej om de händer en gång.. Absolut.. Om de händer två.. de kan man ju förstå. Men när jag nu trilalde för tredje gången. Då var jag arg. Men alla tycker att jag borde lärt mej att gå istället. Men hur kul är det?
Nej, så jag kom hem. Blöt, sur och arg.
Dålig dag.

Men vi får se till så att morgondagen blir bättre.
Det kommerinte börja så bra eftersom man måste ta sig ut till den där fula skolan som ligger långt bort. Och där måste man vara redan klockan 8 på morgonen. Usch usch usch.

Det lär bli tidigt i säng ikväll, men vi har ju spanska provet som manmåste plugga till också.
Jag som inte kan spanska. Jag som inte ens tycker om att läsa det. Men de är väl bara att ta tag i det också.

Men som sagt, en bättre dag i morgon hoppas vi på.
Vill inte vara blöt, sur och arg i morgon också.

I dont think you know me

Tonight

Det kan verka som om allt bara flyter på. Men sen händer något som vänder allt upp och ner. Det har gott för bra för länge nu. Springer nu omkring och väntar på att nåt ska gå fel. funderar också på vad de kan vara...
Men de får också lösa sig.

Hade de otroligt roligt igår.
Först tårtkalas hos lotta... Kul att träffa hennes kompisar från klassen. Och väldigt roligt att träffa cissi och isabelle, för de va också ett tag sen.
Sen ringde ida...!!! JAA
Och frågade om jag ville följa med ut. Och de va klart att jag ville. Träffa henne och henens kompis kring 9... Sen var vi på satin och lyssnade på två liveband... Mycket trevligt..
Det måste vi göra om snart... mycket snart..;)

Har nog inte så mycket mera att skriva...
Det händer ju inte så mycket på en dag.. de kan göra ...
Men sen ska vi inte skriva allt som händer i går heller... eller hur..?

Ska ta en dusch.. och sen titta på en film...
Det är så en söndag ska vara,
Så de så.


You don't have to put up a fight
You don't have to always be right
Let me take some of the punches
For you tonight

Vem vet.

Det har varit en ganska så händelserik dag i dag. För att fortsätta berättelsen om mina SMÅ utslag, för det är så de heter. Så var jag + Anna på vårdcentralen id ag för att göra någonting åt det.
Det roligate var att inte ens dom visste var de kunde vara, och samanlagt så var de 4 olika personer som var inne och tittade på mej för "lära" av dom. Eftersom dom inte sett nåt liknade.
Det var lite läskigt men som tur var va Anna med och kunde skoja bort det. Vilket nog behövdes.
Och jag har nu äntligen lärt mig att dom inte kommer operera. Så de så.

Sen tillbaka till skolan, och chilikassler. Så som vi har längtat.
Det satt inte alls fel i magen, för sen var de dags att leta reda på min salva på apoteket. Det var ett ganska så spännande besök och självklart ganska så många skratt. Vad annars?
Vi får gå på en temakväll nån gång. Eller vad säger du?

Kom hem och var ganska så där lagom trött, byte till myskläder och lekte med lucas en sväng. Sen var det ju dags för riket, det som jag o min 5-årige bror följer. Så med andra så va de en ganska så lyckad fredag.

Har dock fortfarande en lite konstig känsla i magen. Som om nåt inte riktigt stämmer. Som om nåt kommer att gå på tok, eller nåt kommer att hända. Det är vad min mage säger just nu. Kanske måste ringa dej och fråga vad du tror.

Det är tur att man har såna vänner som man har. Jag tror vi behöver bli bättre på att visa det. Jag tror också att vi måste bli förskitigare om våra vänner. Vi behöver vårda vänskapen, för den är faktiskt ganska så skör.
Har insett i dag vilken vänskap du och jag har.
Och den får vi inte släppa. Och aldrig ta varann för givet.
Är också så tacksam över alla andra vänner som jag har.

Förlåt för min stumhet.
Jag ville ge dej himlen.
Men jag kan inte tala.

Du är en saga.

Du är en saga. Och vi kanske aldrig skulle ha möts. Men nu gjorde vi det. Och tur är väl det. Det må jag säga. Vi som hoppar runt och byter ämne så fort som möjligt för att vi har så mycket att prata om. Men de kanske ska vara så, de kanske är det som är riktigt vänskap.
Vi fick en eftermidsag tillsamans, och om jag ska vara ärlig, vilket min mamma har lärt mig att man ska, så tror jag att vi båda två behövde de. Faktiskt
Och du betyder massa. Och du är en saga för god för att vara sann.

Solen tittade fram i dag också. Det var skönt att gå med ansiktet upp i vädret för att få sen några strålar i anskitet. Gick in folk och några svor är lilla mej, men de vat de värt. Fick solen på mej en stund. Och de räckte för att lysa upp min dag.

Vaknade upp och visste att dagen skulle bli kaos. Och de blev den också. Har nu eksem (vet inte ens hur de stavas) över hela kroppen. Fick panik och rusade in till mamma. Som den mamma gris som jag är. Har nu fått tid i morgon och ska dit för att få nån gjort åt de.
Och som inte de räckte så funkar inte min telefon heller. Den vägrar att göra som jag vill, o dom på kundtjänst är inte trevliga. Inte alls faktiskt.
Får ta o göra nåt åt de.

Så nu, sitter jag här o försöker att låta bli o klia på hela kroppen. Medans jag nästan kan höra hur min telefon vill ringa. Fast den inte riktigt kan. Sämst är de.

Jag har också bestämt mej för att ta illbaka hattmodet, ska ha hatt på mej varenda dag bara så att folk börjar att se mej. Hör tror jag att dom redan gör. Men nu ska dom se också. Kommer att bli roligt.

Lite om dagens händelser.

Du är en saga.

En dag.

Ganska så lång dag i dag. Faktiskt. Jag som inte ens tycker om det ordet. Men jag använder det ganska så mycket ändå.
Upp tidigt för att få ivåg alla till skolan, plus mej. Vaknade av att en katt stod utanför dörren och skulle in. Kanske inte det mest trevliga sätt att vakna på. Men det funkar.
Sen fort iväg till idrotten för att leka lekar i en timme... " timmars hål...
Gör vi nåt vettigt alls i skolan..? Mycket tveksamt. Mycket...

Hemma nu... Är inte alls på ett bra humör. Vet inte alls vad jag vill ,eller omjag vill nånting över huvudtaget.. tror inte de. Nej, tror inte det.
Och jag tror inte att de blir bättre av det du gör..
Har lust att bara säga skärp dej till dej. Men du skulel nog inte fatta. Nej. Tror inte att du skulle förstå vad jag menar. Men de är ok. Faktiskt.

Fin dag i dag. Solen sken och fåglarna lät.
Lät ganska mysigt att sitta med öppet fösnter med en filt omkring sig och tänka. Bara att få finnas. Bara få sitta och lyssna, sitta och tänka på vad man vill. Låta tankarna få gå. Det är inte så ofta man får den chansen. Men just då. Betyde det allt. Allt!


Jag föll men inte fångade du mig
Du vände och gick hemåt till dig
Då jag krossades brutalt, vände du dig inte om
Fast du hade bett mig hoppa, fast du hade viskat-kom
Då jag fallit tror jag inte du såg
Hur förkrossad jag var där jag låg
Kanske har jag fel, men jag tyckte att du log
Och jag tänkte: om jag dör blir det för detta leende jag dog
Och jag minns jag såg ner ifrån en svindlande höjd
Där såg jag dig - leende och nöjd
Jag trodde du kommit hit för att möta mig
Men halvvägs i luften såg jag - att jag misstagit mig
Du var inte där för mig
Jag föll som att jag trodde att jag var
Beskyddad av dig - ja, osårbar
Jag visste inte då att ett ja kan bli ett nej
Men halvvägs i luften såg jag - att du hade ändrat dig
För utan tvekan vände du och gick
Du gick utan att möta min blick
Kanske har jag fel, men jag tyckte att du log
Och jag tänkte om jag dör blir det för detta leende jag dog
Och jag minns jag såg ner från en svindlande höjd
Där såg jag dig - leende och nöjd
Jag trodde du kommit hit för att möta mig
Men halvvägs i luften såg jag - att jag misstagit mig