Thursday, May 24

Lista.

Av brist på ork så hittade jag denna lilla lista. Tack så mycket Alex. Tyckte den var extremt underhållande. Så vi testar.

1. Sätt din musik på blanda.
2. Klicka på nästa knappen efter varje fråga.
3. Använd sångtiteln som svar på frågan.
4. Fuska inte.

1. Hur mår du i dag? No no today. (tydligen ingen bra dag för mig...)

2. Kommer du komma långt i livet? Then he kissed me. (Ja, en man får jag ju i alla fall.)

3. Hur ser dina vänner dig? Honey, Honey. (Behöver inte säga mer..)

4. Kommer du gifta dig? Michelle Michelle. (Tydligen inte jag då.)

5. Vad är ditt livs themesong? Hey, hey Good Bye.

6. Vad är ditt livs historia? In the morning.

7. Hur är skolan för dig? Sweets for my Sweets. (Tack och lov att de är snart över... eller...?)

8. Hur kan du komma framåt i livet? My minds made up. (Hoppas de räcker...)

9. Hur kommer i morgon vara? Life goes on. (Kanske inte så bra då.)

10. Vad är det bästa med dina vänner? Love love love. (Givetvis)

11. Vad finns i lager för nästa vecka? The sun never goes down.

12. Vilken sång beskriver dig bäst? I will be a dancer. (Precis, just de.)

13. Hur är det med ditt liv? Give me a ticket to an areoplane.

14. Vilken låt ska spelas på din begravning? Everybody got to love somebody sometime.

15. Hur ser världen på dig? I want my baby back. (Vet inte riktigt hur jag ska tolka de.)

16. Kommer du att ha ett lyckligt liv? In the summertime. (Japp, men enbart då.)

17. Vad tycker dina vänner om dig? Yellow River. (Minsann.)

18. Har du en djup och mörk hemlighet? All over the world. (Ganska många alltså.)

19. Brukar folk i hemlighet fantisera om dig? Wild Thing. (Yes, vilken komplimang!!)

20. Hur kan du göra dig själv glad? My girl. (Alltid.)

21. Kommer du någonsin ha barn? Where´s your momma gone? (Haha, träff igen!!)

22. Vilken låt beskriver den du är attraherad av? Monday, Monday. (?)

23. Vad skulle du vilja säga till nästa generation? Hey there Gerorgi girl.

24. Några tips till dig? Cotton Field.

25. Hur kommer du att bli igenkänd? I got sunshine. (Då så.)

26. Vad är din danssång? New Orleans.

Tuesday, May 15

Äntligen.



Mycket har hänt sen sist tror jag. Min kamp mot blondare hår fortsätter och nu börjar jag faktiskt blir riktigt nöjd. Söker jobb som bara den och bereder mig så smått för en eventuell flytt. Jobb, högskolor och spanar in lägenheter är de som står på mitt schema just nu. Men på något sätt så är de just nu de händer, de är just nu jag står inför ett vägskäl och jag kan välja precis vad jag vill. För första gången på evigheter så får jag göra precis som jag vill. Men vad vill jag egentligen göra?

Åker till Göteborg i morgon för en liten minisemester. Kanske komma bort en stund och bara slappna av. Hoppas på en arbetsintervju och en trevlig lunch på stan. Ska bli skönt att äntligen sätta mig på tåget och andas ut. Snart är de över.

Nu gäller de bara att välja kläder. Något som passar till mitt nya jag. Du ska bara veta vad jag gör för din skull.

24 timmar.

Friday, May 11

Förändring.






Vi hade tagit med oss varma kläder och skor till detta barnhem och barnen blev glada över att slippa frysa. Då insåg jag att de kanske är precis de här som jag kan göra. Jag kan inte rädda alla barn i världen, men jag kan göra en förändring i deras vardagliga liv. Jag kan se till att 40 barn på ett barnhem slipper frysa om fötterna och bli onödigt sjuka. Jag kan se till att några barn får en drägligare vardag.





Ett svenska tal som blev skrivet. Några inskickade ansökningar. Och ett jobb som jag gick alldeles för långt bort. När man väl får att jobb så är de alldeles för långt bort och under alldeles för kort tid. De hade varit underbart att få komma ner till Norrby, men jag tror livet har någon annan väg för mig.





Många människor som jag borde skänka tankar. Men när folk inte håller vad de lovar så tryter mitt förtroende. Låt mig inte gå runt och hoppas på att du ska ringa om du verkligen inte kommer göra de. Det sårar, alldeles för mycket.





Men de vänner som man har gör livet värt att leva.





Nära mig.

Tuesday, May 8

Längtan.




Längtan efter att gifta sig, skaffa barn och bilda en familj växer sig allt starkare. Att få känna sig som en del av någonting större. Att få ha ett hus att sköta om och barn att älska. Människor säger att min tid kommer, att jag inte ska stressa över dessa beslut utan passa på att vara ung. Men de är inte riktigt min grej, jag vill ha de stabila, de trygga och de vanliga Svensson livet som många hatar. Just de vill jag ha. De betyder inte att livet är tråkigt, tvärtom, det verkar underbart. Att få vara den höns- och bullmamma som jag vet att jag kommer att bli. Visst passar jag på att vara ung, jag lever livet till max och gör precis som jag vill. Men visst är de inte alltid så lätt som de faktiskt låter. Många gånger gör vi verkligen inte som vi vill utan många företeelser gör vi för att vi måste. Inför denna sommar står jag på kanten och väger åt vilket håll mitt nästa steg ska gå åt. Men jag vet inte riktigt än, är detta frihet?

Ett tröstande vykort från mamma när allting inte är på topp. Att få ett intyg om hur bra jag faktiskt är. Det får en att le när man öppnar posten som trillar in. Helt oväntat, helt underbart.

Min familj är stor. Men jag älskar varenda en av dem. Önskar bara att jag hade lite mer tid att ge till alla mina syskon. Känns som om jag behöver prioritera er. Kanske de blir mitt sommarprojekt.




Tänk än då, vad länge sen.

Monday, May 7

Gustav V.





Gustav den V är de första svenska kung som aldrig kröntes. Detta medförde att han förenklade många av de ceremonier som hörde kungligheter till, ett exempel är då att han inte behövde bära krona och mantel vid riksdagens mötes öppnande. Den 6 februari 1914 tågade cirka 30 000 bönder genom Stockholms gator med kungliga slottet som mål. De skulle visa kungen sitt stöd i försvarsfrågan.

Detta är sådant som håller mig vaken en måndagskväll när man helst av allt borde sova. Att analysera ett gammalsvenskt tal som skrevs för cirka 100 år sedan är inte de lättaste. Men de är också otroligt spännande och utmanande.



Jag bringar Eder af hjertat Mitt kungliga tack för att I från allt Sveriges rike undan hvardagslifvets id och äflan till fosterlandets välfärd i dag stämt möte inför Mig på Stockholms slott. Jag tackar äfven alla de tusenden, som eljest gifvit utttryck åt samma fosterländska sinnelag, som fört Eder hit. Det standar, som Jag mottagit ur Edra händer, skall för Mig alltid förblifva ett kärt och dyrbart minne af denna dag och dess innebörd.



Vad kan då detta betyda, kan man se en djupare meningen och använder han sig av ethos, logos eller pathos? Detta frågor som jag har försökt besvara ikväll. De har inte alltid gått så bra. Men jag har gjort mitt bästa.





Kanske inte de bästa.

Kärlek.






Jag läste om folk som slutat tro på evig kärlek. Människor som har blivit brända en för många gånger. Men ska man inte alltid våga ha hoppet kvar? Min uppväxt har varit en av de svåra, en tuff period som äntligen ligger bakom mig. Men denna tuffa tid, denna brist på kärlek och uppmärksamhet har inte fått mig att tvivla. Inte för en sekund. Evig kärlek finns. Det gäller bara att öppna ögon och våga tro.

Helgen är nu förbi för denna gång också. Den försvinner i ett nafs och helt plötsligt vet man inte riktigt vart den tog vägen. Allt för mycket som har blivit gjort, och ännu mer som inte blivit gjort alls.

Har också insett hur mycket syskon kan betyda. Ett samtal från en bror som helt plötsligt inte känns så långt borta. Att få höra dig be mig om hjälp, var de mest underbara denna helg. Trots att vi inte ses, vi hörs sällan och pratar knappt, så vet du att jag finns här när du än behöver mig.

Love come in all forms.

Thursday, May 3

Livet.

Finns inte längre så mycket att berätta. Håret hat blivit ytterliggare en nyans ljusare, bilder kommer sen. Men annars så händer de inte allt för mycket just nu. Far och flänger som aldrig förr, men de kan inte klassas som en nyhet.

Men kanske är de just detta som är livet. Om de vore troligt jämt så kunde man ju aldrig veta vad roligt var. För just nu är de lite mycket som händer och sker. Lite för mycket för att jag ens ska kunna orka ta tag i de.

Men de är ok, för jag gråter inför dem som jag vet stannar kvar. Och då känns de hela lite lättare. En tur med hunden gjorde de ännu lite bättre.


En bättre pappa än vad tror.