Allting.

Allting kan vändas upp och ner på bara några sekunder. Från att ha trott att det inte betydde någonting, så kom det att betyda allt. Men sånt är livet och det gäller nog bara att ta nya tag och kämpa vidare.

Den var någon som berättade nyss för mig att jag är den enda som han vet som inte ger upp, den enda som inte krossas av någonting. Som jag önskar att de var sant. Men jag lever på hoppet, och en dag så kanske det är min tur att få uppleva min dröm.

Jag önskar jag kunde vara allt de där som alla tror att jag är. Leva upp till allas förväntningar och prestera så bra som alla vill. Men när man inte orkar längre, när man känner att lusten håller på att ta slut och man bara vill ligga kvar i sängen.

Tänk att kunna få ligga på en sommaräng. Ligga på rygg i gräset och känna solens strålar i ansiktet och sanden mellan tårarna. Att inte ha några bekymmer och bara leva i nuet. Men ständigt så planerar vi och lever för morgondagen. Jag vill så gärna ligga på min äng och känna mig varm och lugn. Det är min dröm.

Var dag har nog av sin egen plåga.

Parken.

Jag gick igenom parken med hunden i sitt koppel. Ett lätt, tunt snöfall och en måne som inte kunde lysa starkt nog. Detta snöfall fick mig att stanna upp, titta upp och tänka efter. Allting händer så fort och det kanske är dags att ta ett steg tillbaka. Se på mitt eget liv och mina egna tankar, vad är det som jag vill? Detta snöfall fick tårarna att börja rinna. Jag stod med min hund vid mina fötter, tittandes upp på månen och snön som inte ville sluta falla. Tårarna som rann ner för mina kinder gav mig en påminnelse om att det var allt för länge sen. Men det var en underbar känsla, men samtidigt kände jag mig ensam. Som om inte riktigt förstår vad som händer just nu. Men det gäller att behålla sin positiva inställning.

Många tankar och känslor som brottas med varandra, som om de inte får plats och måste ut någon annanstans. Snart sprängs jag om jag inte får dela det med någon. Måste få tillfälle att dela med mig, men när ska man hitta tid till det. Dygnet har bara 24 timmar, som jag önskar att det var mer än så!

Men vissa saker förändras aldrig. Och tacka Gud för det. Ibland så kan det vara skönt med rutin och veta att alltid finns det någonting som är de samma som i går.

Jag har bara dig att tacka.

Kaffe.

Ett par dagar av detta och jag kommer att trivas som fisken i vattnet. Men ändå känns det inte riktigt som det borde göra vid denna tidpunkt. Jag vill ge dig allt jag kan men jag vet inte riktigt hur jag når fram till den svårlästa människan som du verkar vara. Men jag har all tid i världen, och jag är beredd att ge den till dig.

Massa hundar som sprang omkring. En ren form av avslappning. Det var härligt att se dessa stora hundar fara omkring efter varandra. Stå med en varm kopp kaffe i händerna och bara vara ute i friska luften för att andas en liten stund. Känna kylan i kinderna och fötterna, blunda och höra fåglarna och hundras skall. Ett minne jag kommer att bära med mig under den kommande veckan som verkar bli hemskt stressig.







Tack till alla er som finns där. Verkligen.

Tåg.

Jag bara älskar den där känslan som kommer när man sitter på tåget och det rullar ut från perrongen. Som om man inte har någon återvändo och nu finns det ingen väg tillbaka till det man kom ifrån. Att stänga ögonen och låta sig vaggas av dessa tysta ljud som tåget för med sig, det är för mig underbart.
Jag tror jag är skadad för livet av dessa resor. Med dessa ständiga människor på flytt får jag en chans att kunna andas. Får mig att våga vara mig själv.

Att kunna ta dessa små pauser som dyker upp när man minst anar det, att kunna fånga dom och stoppa dessa minnen i en burk är svårt. Men om man lyckas med konsten att göra just detta så kommer man alltid ha någonting underbart att de tillbaka på. Och det är just detta som ger livet en mening.

Ett sakta snöfall som kan förstöra så mycket. Det lugna vackra snöfallet som snabbt lägger sig tillrätta på marken. Det är underbart vackert och tyst. Men inte i dag. Alla dagar utom idag. Vill bara komma fram och slappna av. Men som tur är så är jag inte ensam.

Ett par dagar som jag hoppas ska kunna ge mig mycket. Men det gäller att hålla uppe humöret och njuta av dessa dagar som vi får. Dom kommer inte så ofta, men det är samma sak där. Vi fångar upp dom och lägger dom i en burk. Tar fram de när vi behöver någonting att må bra över.

Efter många om och men, många turer fram och tillbaka så är man äntligen framme. Det har varit många stopp denna dag och jag har varit på resande for i drygt 9 timmar. Men nu är jag framme och kan andas ut.




En liten kort summering av dagen och dess händelser.


Missing you Bananna.

Ändrad.

Denna dag som passerat förbi, har varit som alla andra om man ser på utsidan. Men om man gräver lite djupare och går längre ner än ytan så kan man se att saker och ting har förändrats. Kanske är det världen som har omvandlat sig eller så är det jag som blivit ändrad. Men någonting har skett och nu gäller det bara att anpassa sig. Kanske kommer jag aldrig att kunna leva efter dessa nya mått, men det minsta jag kan göra är att försöka.

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Ibland blir det värre, och ibland så blir de bättre. Men en sak som jag ständigt lär mig, är att jag inte ska ta någonting för givet. Jag ska inte ta den lycka som finns inom mig för givet. Utan vårda den så att den kan växa sig starkare. Men det är så lätt att tappa allting när man inte orkar. När man tappar den trygga grunden som man står på. Och då är de inte lätt, men det gäller att hålla fast vid sin positiva grundinställning.

Imorgon blir det kalas och utgång. Kan inte först att min lillebror fyller 7 år. När blev han så stor? Älskar att se honom växa upp till den underbara person som han är.




Längtar tills nästa gång vi pratar!

Så.

En dag som alla andra. Fast kanske inte riktigt i alla fall, utan en dag att ta tillvara på. En dag då man kan känna ganska så ensam. Men, inte jag. Eller inte vad jag vill visa på i alla fall. Men jag har mina tulpaner, mitt ljus och mina vänner.
Ibland så räcker det så.

Jag tror inte du förstår hur mycket jag bryr mig om dig. Och dina ord sårar även om dom är välmenande. Men det är tråkigt att det har blivit som det har blivit. Och det gör ont, inte minst i hjärtat.

Men dessa dagar har gått fort, och nu är det en dag kvar i Köping. Kan inte förstå att jag älskar att prata så mycket som jag gör. Men det är underbart att komma ut i skolor och få vara en del i deras vardag.




Håll mig i handen och säg att jag är din.

Summering.

Jag som trodde att det skulle lugna ner sig lite framåt veckan så att jag kunde skriva en ordentlig blogg. Men de lär inte hända än på ett tag. Så de får bli en snabb summering av dagarna, eller veckorna som gått.

Stockholm var bra, bättre än förväntan. Föredraget gick strålande och det var roligt att få både kontakter och beröm för sitt jobb som man gör. Helgen flöt sen på och det blev en extra övernattning. Underbar mat och underbart sällskap.

Förra helgen så var det medlemsmöte. Måste säga att jag är väldigt stolt över mitt förbund och över den nya styrelsen. Dom har redan gjort ett fantastiskt jobb att ta över efter oss och doms er ut att lyckas galant även i framtiden.

Denna vecka blir det också fullt upp. Massa föreläsningar i dag, och det blir köping i morgon. Underbart roligt och jag inser mer och mer att det är detta som jag vill jobba med. Komma ut i skolor, inspirera och skapa kontakter och engagemang. Det är verkligen detta som jag brinner för.

Helgen blir lugn, utgång bland annat och sen packning inför Oskarshamn och Linköping. Får se om jag inte kan klämma in Göteborg också.
Massa resande nu och det är fler än några saker som blir lidande. Men jag lovar att ta ikapp och bli ännu bättre när all denna rusning är över. Men det är så himla roligt.

Insåg på sista föreläsningen att jag är född till att prata. Jämt. Hela tiden. Alltid.

Köpte med mig tulpaner i dag. Det gör mig så glad, ett ljus mitt i min gråa vardag.

Saknar dig bananna. Men snart. Du + jag + Kina.

I have been missing you babe.

Massa.

Massa har hänt. Mycket som man inte riktigt orkar skriva om. Fortfarande många funderingar som inte riktigt kommer ut.
Men, någon gång så kommer min vilja ske.

Snart kommer en bättre blogg med mer detaljer. Men orkar inte just nu.
Det får bli en annan gång.

Tack.

P3.

Jag har insett charmen med P3. Gillar den radiokanalen mer och mer. Den är väldigt rolig och utan reklam vilket är ett stort plus.

En till dag har gått förbi, och jag har lyckats fått en hel del gjort. Vilket har varit skönt. Fattat bra beslut och fick en hel del klargjort med Bettan. Vilket för skönt inför våra föreläsningar i Köping. Vi måste bara bestämma ett datum när vi ska gå ut också.
Blev en ganska så pinsam när jag skulle få skjuts hem. Men vi överlevde det med. Men inte så lyckat.

Busat med Lucas har jag också hunnit med, även sitta en stund med Bengt vid matbordet för att få hans åsikter på lite saker.

I morgon får jag besök, och sen är det Stockholm som gäller på lördag morgon. Nu verkar det bli så att jag stannar ända tills på måndag. Vilket gör att det pirrar lite extra.

Insåg att jag är väldigt mån om att göra karriär. Att jag ser upp till folk som sitter på en position som jag vill ha. Eller som jobbar med sådana frågor som jag brinner för. Men det gäller ju bara att komma dit. Det gäller att hitta ett öppet fönster som man kan klättra in igenom och jobba sig upp.

Träffa dig två sekunder i dag. Men det är allt som behövs för att du ska få mig att le. En kort pratstund fick mig att tänka på sommaren som var. När vi cyklade backe upp och backe ner utan att ge upp och vägra. Tänkte på hur in i vasen goda vänner vi är.

I have to know.