Tired.

I’ve been trying..so hard.

Trying with all my might and mind.

But all I get feels like a blade in my gut.

guess I got myself to blame.

Im so tired... I want to go and sleep forever.

yet im up at this late hour.

Tell me, is this how its supose to be?

Sure, misery is my style and lonlyness is my life.

Is that how I shall go on?

Just so tierd of.. of it all..

lost the key to the door of my dreams.

It was the place i could feel alive.

I could dream about having someone near.

Wow. Inte igen.

Lika.

När det gäller som mest, så känns det som om ingen förstår. Som skriket på hjälp inte riktigt når fram. Men hur ska människor kunna se när jag knappt vill de själv. Hur ska dom kunna se när jag inte vill att dom ska det. Hur kan jag begära att folk ska kunna hjälpa mig när jag inte visar vad jag verkligen känner.
Det går inte ihop. Kanske är det jag som måste göra något åt det.

Men det känns också jobbigt att du tar mig lite för givet. Att när du vill prata så ska jag finnas där, men när jag behöver en kram så åker du iväg. Med ett leende på läpparna för att jag har fått dig att le igen. Då står jag där, ensam och lämnad igen.

Har ett föredrag som jag borde planera. Men det har inte funnits tid till det. Undra hur det ska gå. Det gäller nog bara att vara intressant och rolig. Hoppas jag kan fixa det.

Var dag har sin plåga. Jag kan inte förstå hur synkade vi är. Hur lika vi faktiskt tänker. Det känns underbart.

Kanske inte var så bra i alla fall. Men man kanske lär sig med tiden. Men någonstans innerst inne så tror jag att du är perfekt för mig. Jag tror vi skulle funka utmärkt. Men någonting inom mig säger att det inte kommer bli så. Jag ännu ingen förklarning, ingen som skulle duga. Men en röd flagga dyker upp och som säger att jag borde akta mig. Att jag kanske skulle ta en extra koll om vad du vill. Eller vad jag vill. Eller vad någon annan vill.


Om du inte fanns.

Verklighet.

Många gånger kan alla dessa valmöjligheter bli drömmar. Drömmar kan bli verklighet. Verkligheten kan vara svår att förstå och ibland så förstår man inte riktigt i vilken riktning man går.
Det är just nu som vi har som mest val att göra, dom flesta drömmar att drömma och sen gäller det bara att hoppas att dessa drömmar blir verklighet.
Jag vet inte riktigt vart mina steg kommer att ta mig, men det jag vet är att jag kan vara lugn. Jag har det bästa av alla stöd i ryggen.
Han som vakar över mig.

Vi säger att vi ska titta efter uppmuntran på dom mest konstiga ställen. Jag har inte riktigt trott på det. Förens nu. Jag öppnade ögonen en liten bit till och hittat något helt underbart. Att få lära känna dig kommer att bli underbart.
Jag har saknat någon som du i mitt liv.



Jag kan honom utantill.

Choklad.

Jag hittar ingen inspiration. Jag letar och letar men hittar den inte. Jag vill kunna känna att allt flyter på som på räls. Men just nu känns det som om mitt tåg står still. Som om livet står någonstans ute på landsbygden. Som om jag sitter still mellan två stationer och tittar på utsikten. Men jag vill komma vidare, jag vill komma i mål och kunna säga att jag är nöjd. Det är så lätt att blir fel också. Som när det blir för mycket. Då istället störtar tåget på, passar alla stationer på vägen och ingen hinner komma på eller av. Vad gör man då?

Istället för choklad så äter jag banan. Det är inte alls samma sak. Det smakar inte alls likadant.

Det finns alltid någon som fångar upp mig. Du säger alltid rätt saker. Även om jag inte har känt dig så länge, så gör du en större och större skillnad i mitt liv. Och jag uppskattar det. Så mycket.

Mitt ängel sitter alltid på min axel. Du som alltid finns. Du som alltid bryr dig. Och du, som alltid är underbar!


Det blir aldrig som man tänkt sig.

Kräva.

Om du faller i bitar, om du faller isär så med handen på hjärtat jag ger dig vad du begär. Men när ska jag få det som jag behöver?
Jag vill inte vara den som kräver eller den som begär. Men någonstans så tfar det stopp. Någonstans så kommer jag inte att orka mer.

Det är så lätt för alla andra att säga vad jag borde göra och inte göra. Att jag borde vara på ett sätt och inte på ett annat. Styra mig mot dom målen som vissa vill att jag ska nå. Men jag vill inte bli styrd. Jag vill hitta min egen väg att vandra. Men jag kan inte göra det om jag hela tiden blir styrd av folk som vill ändra på mig. Göra saker på deras sätt. Det gäller för vissa att förstå att jag är så här, och att jag faktiskt är ganska så stolt över mig själv.
Kanske är det också fel, men för mig, så är det helt rätt.

Är det mig det är fel på? Är det jag som inte riktigt förstår? Men ibland så kanske man inte heller vill förstå. Jag tycker inte om när folk skäller på mig utan andledning. För att i många fall så tycker jag att jag inte förtjänar det. Du känner inte mig tillräckligt för att kunna ställa sådana krav på mig, om du vill ha mig i ditt liv så får acceptera mig som den jag är.
Jag kanske borde vara annorlunda, jag borde kanske inte vara som jag är. Men jag tänker inte heller ändras bara för någon annans skull. Det ska vara för min egen skull, en liten bit i alla fall.


Jag minns den kvällen som om den var i går.

Lycklig.

Jag kan nog inte förstå hur många underbara människor som finns i min närhet. Jag har under ganska många år valt att bara se det negativ i mitt liv. Men i går var det någonting som small till i mig. Det finns verkligen människor som finns där för mig när jag behöver det. Någon som alltid kan säga att han förstår. Eller att hon ger mig en kram. Allt detta betyder så otroligt mycket för mig. Jag kan nog inte riktigt förstå, att jag är så lyckligt lottad.

Det kommer nog alltid finnas frågor. Och det kommer alltid att finnas för få svar. Kanske gäller det vara att acceptera det, gå vidare och vara glad åt dom få svar man faktiskt får. Jag kan inte göra mer än att försöka. Kanske behöver man vara nära mig för att förstå allt som händer, kanske vill jag inte berätta allt för alla. Men om man lägger lite tid, så går det oftast att förstå vad jag menar i alla fall.

Livet går inte alltid som man vill att det ska. Men ibland gäller det att hitta små pauser som gör att vi kan överleva en dag till. Hitta små stunder där vi kan andas och bara göra ingenting. Kanske behöver man inte ens vara ensam, det kanske kan hjälpa att ha någon som andas på andra sidan telefonluren.

Jag är lycklig lottad.


First time that someone looked beyond the rumors and the lies.

Ögon.

När man tittar på en annan människa så ser man oftast bara skalet. Man ser inte den värld som denna människa faktiskt lever i . Oftast så är man så upptagen med sitt eget liv, att man glömmer bort att se in i andras liv. Man vet aldrig vad som kan gömma sig där eller vad man får vara med om. Kanske gäller det att bara öppna sina ögon och se en lite bit längre.

Annars i dag har det inte hänt så mycket. Det var skönt att få en timme med dig. Att få prata med någon som ser min värld ur ett annat perspektiv. En som kan uppskatta mig precis för den jag är.

Spännande dag i morgon. Får se hur den går. Jag ska hålla alla tummar jag har.

Vad hände med kons svans?


Ögon som glittrar

Igen.

Igen. Igen så finns det så mycket som man inte vet. Så mycket som man inte vet om människor runt omkring en. Kanske är det vårt jobb att ta reda på det, eller så kanske man ska vänta och hoppas på att det kommer av sig själv. Jag är så rädd att jag lever ett dubbel liv. Ingen som riktigt vet allt om mig, ingen som riktigt vet vad jag går igenom. Men sen kanske man ska gå igenom visa saker själv för att lära sig att stå på egna ben. Men vad händer när jag faller? Finns det någon som fångar mig då?

Vi har kommit till en punkt du och jag. Jag tror inte vi kan komma längre, vi är alldeles för olika. När jag är som mest prat sugen så vänder du mig ryggen. Du säger att du inte orkar, men varje gång du behöver mig så ska jag finnas till hands. Jag vet helt ärligt inte om jag klarar det. Det finns massa känslor som rusar runt i kroppen på mig, och jag kan inte hantera dom. Jag vet inte längre vad jag ska säga dig, kanske har vi inget mera som behöver sägas.

När hösten kommer så är det lätt att allting bara blir mörkt. Då gäller det att hitta små ljuspunkter i vardagen. Jag har mitt största ljus av dom alla. Och hon är underbar.
Sen finns det även dom som genom en blick kan förändra. Genom ett ord kan få mig att ändra åsikt. Genom en kram ändra min tidsuppfattning. Men det är svårt att vara ensam ibland, svårt att inte gråta och svårt att inte kunna förstå.

Men man kanske lär sig.


God only knows how much your heart can bear.

Underbart.

Tänk att det finns små saker som kan ändra hela vårt liv. Ändra hela vårt synsätt och vår vardag. Ett ögonblick kan betyda så otroligt mycket för min och även andras framtid. Visst kan man alltid önska att saker och ting vore annorlunda, att saker och ting vore bättre än vad dom är. Men det man inte kan ändra på, det får man släppa. En klok vän sa så till mig, och det kanske är dags att jag börjar lyssna på henne.

Det finns så mycket som jag är tacksam för. Alla minnen och bilder som titt som tätt dyker upp hos mig och får mig att le. Alla sånger vi sjungit, alla spel vi spelat och alla gånger som vi har gråtit och skrattat över en fika. När vi inte setts på månader men hur vi kan prata som vi sågs igår. Det är underbart.

I min värld har ord en väldigt stor betydelse, allt kan komma och gå med ett litet ord. Känslor och minnen kan komma och gå med hjälp av en stavelse. Jag tror det är därför det tar så hårt när jag får höra något negativt. Inte min mening.

Tack för att du litar på mig, tack för att du får mig att känna mig bra. Värdefull. Önskad. Och vacker.

Efter vårat samtal igår så insåg jag att jag försummat dig, inte min mening. Jag ska bättra mig och öppna mina ögon för att se en bit längre. Se dig.

I morgon blir det en bra dag. Vi ber för det.


Jag vill känna tro
Och jag vill känna ro

Hjärta.

Det finns så mycket som borde få stå med här. Saker som händer dagligen men som man inte har möjlighet att få ner med ord.
Dagen i dag har på något sätt varit ganska så trevlig. Lite mycket mobbande, men det är också ok.
Varje gång jag tänker på dig så blir jag glad, jag kan inte sluta le och det ät underbart att du har kommit in i mitt liv.

Norrköping i morgon, det ska också bli spännande. Hade hoppats att få en liten stund med Marcus. Men så kanske det inte blir. Du ska veta att jag tycker om dig. Trots allt, så har du en plats i mitt hjärta som sitter djupt rotad.

Dock finns det en viss känsla som inte riktigt vill försvinna. Jag vet inte alls hur jag ska hantera detta, jag vet inte vad du begär av mig. Men just nu klarar inte jag av att få upp dig på benen och få dig att må bra. Jag måste se till att mitt liv flyter på och att jag är lycklig. Vilket jag kan säga i dag att jag är.

Du pausade med mig, och nu har du stannat.


Jag hade en gång en dröm.